Hästpuls!

Min häst blev sjuk igår. Ett telefonsamtal mitt i middagen som fick blodet att frysa; "Sveifla mår inte bra, hon bara ligger, du måste komma!" Lilleman fick äta upp maten i bilen och tankarna går på högvarv. Samtal med veterinär fick mig att lugna mig lite då vi kunde utesluta alla hästägares mardröm kolik. Flera timmars omtanke och pysslande, kolla temp, puls, andning, avföring, slemhinnor, vätska, fler samtal med veterinär och hästen bara ligger, som halvdöd. Precis när jag bestämt mig för att åka hem surrar det lite extra runt benen, jordgeting. Dom har byggt ett bo i golvet i ligghallen! Veterinären sa att dom kan få en allergisk reaktion av för mycket bett. Lättad över att hitta orsaken bygger vi för med plankor så att hästarna inte kan gå in och husbond lovar att ta fram nåt bra gift till de små djävlarna.

När det händer något allvarligt, när oron och rädslan tar över blir man ganska liten på jorden. Det är då man upptäcker vilka som verkligen bryr sig. Älskling kom och hämtade Lilleman och när jag kom hem var det nydiskat och nystädat. Hur cool och frän man än må vara är det omöjligt att inte bli patetiskt överlycklig över en sån sak!