En sån där dag

när kroppen aldrig vaknar, ögonlocken känns som bly, man äter lakrits i stället för nyttiga gi-mackor och man dricker kaffe till lunchen i hopp om att bli pigg. Är det ålderdommen eller kroppens skrik efter semester? Jag sitter i min tycka-synd-om-mig-själv-bubbla och tycker så ofantligt synd om mig själv. Där tänker jag sitta till kl 3 ungefär, sen får det räcka..