Stolt ensamstående supermorsa

Innan jag startade den här bloggen snurrade jag runt ganska mycket på olika bloggar där familjen är det viktigaste. Där i livet jag lever just nu kan det vara ganska provocerande att se hur fint folk har det i sina liv, inte det kaoset som råder i mitt. Jag drömde om att ha det likadant. Jag ville också ha det perfekt och fint, men vänta, det är något fel med den meningen, vem i sina vildaste fantasier vill ha det perfekt?? Jag behövde en period i livet där jag fick tycka synd om mig själv och tro att alla andra hade det bättre än jag. Jag ville fly och försvinna in i en drömvärld där allt är bra. Nu tycker jag inte synd om mig (förutom någon dag i månaden då jag öser skit om allt med mina vänner).Jag är en stolt ensamstående supermorsa
som nyligen träffat min pojkvän och som inte hymlar med att jag älskar mina ensamveckor.
Avsaknaden av bloggar som passar mig är fortfarande stor, har ni några tips?